Disclosure Day bygger på en originalidé av Steven Spielberg, vilket inte alls är förvånande efter att ha sett filmen.
Regissören gav David Koepp ett 38-sidigt treatment att omvandla till manus och återupptog därmed ett samarbete som går tillbaka till Jurassic Park och Världarnas krig. Den här gången kom de upp i 42 versioner av manuset, rekord för Koepp.
Idén föddes efter att Spielberg 2017 läste rapporter om amerikanska militärpiloter som sade sig ha sett objekt de inte kunde identifiera. Han ville fråga sig vad som skulle hända om mänskligheten hade tillräckliga bevis för att offentligt acceptera att vi inte är ensamma.
Det kanske var den ursprungliga idén, men handlingen utvecklas definitivt åt ett annat håll, som vi snart ska se.
Å andra sidan känns även resten av teamet mycket välbekant: Janusz Kamiński bakom kameran och John Williams för musiken. Med andra ord ett team som har samarbetat i många verk, vilket gör att allt ser -och låter- bekant ut.
När det gäller rollistan är den förstklassig: Emily Blunt, Josh O'Connor, Colin Firth, Eve Hewson och Colman Domingo. Inte mycket att tillägga här, mer än att alla är utmärkta, särskilt Blunt i en långt ifrån enkel roll.
Handlingen i Disclosure Day
Berättelsen kretsar kring Margaret Fairchild, en meteorolog i Kansas City spelad av Emily Blunt, och Daniel Kellner, en cybersäkerhetsexpert spelad av Josh O'Connor.
Båda blir indragna i information som Kellner vill publicera och som skulle kunna bevisa att mänskligheten sedan länge inte är ensam och att vissa organisationer är de som bevarar hemligheten.
Därifrån bygger Spielberg en blandning av konspiration, jakt och äventyr mellan organisationen som kontrollerar hemligheten och huvudpersonerna som flyr från den för att publicera informationen.
Allt kryddat med lätta doser av metafysiska frågor och svar -främst av religiös natur- kring den ursprungliga frågan: vad skulle hända om någon lyckades bevisa för hela världen, bortom allt tvivel, att utomjordingar existerar.
Även om utgångspunkten är väldigt mycket science fiction går berättelsen egentligen åt ett annat håll. Här är det äventyret som står över allt annat. Om du väntade dig Minority Report är det inte vad du kommer att få, åtminstone inte i grunden.
Spielberg i sitt esse
Det går inte att förneka att när vi talar om Spielberg talar vi om film. Eller åtminstone om ett sätt att förstå den sjunde konsten. Filmen är ren underhållning och spektakel, men av klassiskt snitt.
För det spektaklet har inget med slow motion och hetsigt klippta montage att göra, utan står i berättelsens tjänst. Regissören är en stor visuell berättare, och därför skaver vissa delar av filmen som vi kommer till senare.
Utvecklingen av huvudpersonernas förmågor berättas väl. När det är dags att använda dem tror man på det. Det känns inte osannolikt.
Visst ligger en del av “skulden” på Emily Blunt som, precis som jag sade tidigare, är fantastisk och bär en stor del av filmen.
Det är också tydligt att regissören behärskar genren och lutar sig mot sin tidigare erfarenhet för att få filmen att fungera. De uppenbara referenserna är E.T. och Närkontakt av tredje graden för den utomjordiska kontakten och humanismen, men det finns mer.
Vissa av Margarets handlingar för tankarna till precog-figuren i Minority Report under hennes flykt med Tom Cruise. Skurken, den ständiga jakten och den futuristiska tekniken har ekon av Ready Player One. Och iscensättningen av flera actionscener påminner om Tintin.
John Williams musik förstärker känslan av klassisk Spielberg ytterligare. Hans musik ackompanjerar äventyret på ett traditionellt och lätt igenkännligt sätt.
Så långt är allt bra, men låt oss gå vidare till det som inte är lika bra.
Det jag inte gillade
Spielberg har gjort familjefilm i årtionden utan att behandla publiken som barn. Här gör dock fiendernas förenklade eller absurda agerande — jag kommenterade för min partner hur mycket de ibland liknade Stormtroopers från Star Wars— vissa reaktioner från huvudpersonerna (särskilt Kellners) och bristen på förklaringar till flera motsägelser att det ibland känns just så.
Och förvånansvärt nog skadar det vår vilja att tro på berättelsen mer än utomjordingarna själva.
Problemet förstärks av den bristande interna logiken. Kanske finns den där, men för tittaren blir det aldrig tydligt vilka dessa varelser är, vad de vill, vilka krafter de har och varför vissa saker händer (det “Signs-ögonblicket” är ett av dem).
Det känns som om gränserna och krafterna förändras beroende på vad scenen behöver.
I behovet av att besvara den ursprungliga frågan dyker det också upp en religiös komponent som är mer märklig än nödvändig. En av rollfigurernas förflutna som nunna och mänsklighetens möjliga reaktion på Gud om utomjordiskt liv bekräftades känns ganska framtvingade.
Med det sagt har den här sidan av filmen någon intressant poäng, som när nunnan påpekar att människan är Guds främsta skapelse “på jorden”. Det är en liten men intressant idé: en sådan avslöjande sanning kanske inte skulle förstöra tron, utan tvinga den att vidga sina ramar.
På den tekniska sidan är de digitala djuren däremot ganska dåliga. De ser ut som om de gjorts med förra årets AI snarare än CGI. Förvånande från någon som lyckades återskapa dinosaurierna i Jurassic Park för mer än trettio år sedan.
Det finns också stunder som känns för konstgjorda, på grund av en klippning som inte är helt finslipad. Två exempel: bilen som accelererar från noll till hundra snabbare än Toretto innan den störtar nerför ett stup, eller när huvudpersonerna tar sig ombord på tåget under flykten.
Märkligt nog fungerar allt som rör utomjordingarna mycket bättre. Kanske för att Spielberg där söker ett mer återhållsamt och realistiskt uttryck.
Omdöme
Disclosure Day är film. Den är underhållande, Emily Blunt är utmärkt och Spielberg vet fortfarande hur man skapar spektakel med en berättelse bakom.
Men det är inte en film jag skulle rekommendera till nästan vem som helst. Den ligger långt under regissörens tidigare nämnda verk (Minority Report, Ready Player One, E.T.) och förstås långt från det bästa inom äventyrsfilm eller science fiction.
Dessutom bidrar den inte med något särskilt originellt i manus, bildspråk eller musik.
Vi har alltså en film som du inte kommer att ångra om du ser den, men som det heller inte gör något om du missar.
Därför tror jag att få av oss om några år kommer att nämna den när vi talar om Spielbergs filmografi. Den kommer att försvinna bland kolossala verk. Så är det när man är en av filmens stora.
Fakta
| Fält | Uppgift |
| Titel | Disclosure Day |
| År | 2026 |
| Speltid | 145 minuter |
| Regissör | Steven Spielberg |
| Manus | David Koepp, baserat på en originalberättelse av Steven Spielberg |
| Huvudroller | Emily Blunt, Josh O'Connor, Colin Firth, Eve Hewson och Colman Domingo |
| Genre | Science fiction / äventyr / thriller |
| Land | USA |
| Musik | John Williams |
| Foto | Janusz Kamiński |
| Betyg | 3/5 |
Betyg
För vem är den
✔️ För den som gillar Spielberg när han är som mest klassisk.✔️ För den som söker familjeäventyr.
För vem är den inte
❌ För den som väntar sig en science fiction-film.❌ För den som väntar sig en av regissörens stora filmer.
❌ För den som behöver en mycket väl sammanhållen intern logik.
Vanliga frågor
Är Disclosure Day värd att se?
Ja, särskilt om du gillar Spielberg när han är som mest klassisk och hans äventyrsfilmer. Den är underhållande och välregisserad, men jag tycker inte att den är ett måste eller ett av hans bästa verk.
Är Disclosure Day science fiction?
Ja, även om den för mig fungerar mycket bättre som äventyrsfilm. Den utomjordiska tekniken och premissen hör tydligt hemma i science fiction, men tyngdpunkten ligger på jakten, spektaklet och karaktärerna.
Innehåller Disclosure Day spoilers?
Inte den här recensionen. Jag undviker att avslöja de viktiga vändningarna och detaljerna som man helst bör upptäcka under filmen.
Liknar den E.T. och Närkontakt av tredje graden?
Ja. Med båda delar den Spielbergs intresse för utomjordingar, kontakten med det okända och en mycket humanistisk syn på berättelsen.
Vilka andra Spielberg-filmer påminner den om?
Den påminde mig också om Minority Report på grund av huvudpersonens flykt, om Ready Player One på grund av användningen av futuristisk teknik och vissa jakter, och om Tintin på grund av iscensättningen av vissa actionscener.
Är Emily Blunt bra i Disclosure Day?
Ja. Emily Blunt är utmärkt och en av filmens styrkor.
Vem komponerar musiken till Disclosure Day?
John Williams. Hans musik har en mycket klassisk ton och förstärker starkt känslan av Spielberg i hans mest traditionella form.
Är Disclosure Day en familjefilm?
Ja, även om förenklingen av fienderna, vissa beslut från karaktärerna och några inkonsekvenser ibland får den att kännas som om den till och med riktar sig till en ganska ung publik.
Hör den till Spielbergs bästa filmer?
För mig, nej. Den visar hantverksskicklighet, äventyrskänsla och har bra stunder, men ligger långt från hans mästerverk och sticker inte heller ut särskilt inom science fiction eller äventyrsfilm.
Vilket betyg får Disclosure Day?
Jag ger den 3/5. Det är en film du kan gilla om dess upplägg passar dig, men inte en rekommendation till nästan vem som helst.
Lämna ett svar