Låt oss vara tydliga: Crimson Rivers 2: Angels of the Apocalypse är klart och objektivt sämre än den första. Jag tycker inte att det finns så mycket att älta där.
Originalet hade en mycket starkare atmosfär, en utredning med något mer logik och framför allt en huvudduo med betydligt mer karisma.
Den här andra delen behåller Jean Reno som Pierre Niemans, men ändrar allt annat tillräckligt mycket för att filmen ska falla flera steg.
Här kastar sig handlingen rakt in i religiös thriller, konspirationer, symboler, ninjamunkar, apokalyps och gamla hemligheter. Alltså en väldigt Dan Brown-aktig film, men med mindre narrativ elegans och betydligt mer uppskruvad action.
Det bästa man kan säga är att den inte är tråkig, något som hjälps av den tajta speltiden. Den har tempo och går att se utan större ansträngning.
Problemet är att den känns mycket mindre ambitiös än den första, med den där känslan av en funktionell videobutiksuppföljare som vill utnyttja framgången utan att oroa sig alltför mycket för att hålla samma nivå.
För The Crimson Rivers var inget mästerverk, men den hade personlighet. Den här andra delen verkar däremot mer intresserad av att samla på sig iögonfallande element än av att bygga en berättelse som håller ihop ens minimalt.
Índice de Contenidos del Artículo
En väldigt Dan Brown-aktig handling
Handlingen i Crimson Rivers 2 kretsar kring en dubbel utredning —som, likt i föregångaren, till slut blir en enda— med mord, religiös symbolik och ett hot som, förstås, blir större och större ju längre filmen går.
Jag tänker inte gå in på detaljer, för det finns ingen anledning att spoila något, men tonen är mycket igenkännbar: kyrkor, hemligheter, gamla texter, konspirationer och en högtidlighet i regi och iscensättning som försöker visa oss att allt är mycket djupare.
Spoiler: det lyckas den inte med.
Problemet är att här, till skillnad från i Browns verk, känns allt instoppat med våld. Som om någon hade tagit en rad effektfulla genrebitar och placerat dem efter varandra på skärmen utan att fundera särskilt mycket på om de passar ihop.
Här är allt överdrivet och logiken lyser med sin frånvaro.
Ninjamunkar som gör parkour
Det mest märkliga med filmen, och förmodligen det svåraste att ta på allvar, är allt som rör de där munkarna klädda som ninjor och med liknande färdigheter, som rör sig med en smidighet som verkar hämtad från en helt annan typ av handling.
Idén är rolig, det ska jag inte förneka: att se munkar göra parkour, jaga och döda människor är lite komiskt. Även om jag tvivlar på att det var verkets avsikt.
Det håller inte för en seriös analys. Och filmen verkar inte medveten om hur absurd den delen är. Om den omfamnade vansinnet mer kanske den vore roligare. Men den presenterar det med ett allvar och en bombasm som till slut arbetar emot den.
Det hade kunnat vara en rolig actionthriller. I stället är det något som vill vara transcendent och mörkt, och med de här ingredienserna är det omöjligt att lyckas med det.
Det bästa med Crimson Rivers 2
Det bästa med filmen är Jean Reno.
Reno har fortfarande närvaro som Pierre Niemans. Han behöver inte göra mycket för att fylla skärmen. Han har samma uttryck som i den första delen: trött, torr, som en polis som har sett för många konstiga saker för att bli helt överraskad längre.
Det är inte så att filmen ger honom fantastiskt material, men han håller ställningarna. Faktum är att mycket av det lilla som fungerar kommer från hans närvaro, för när han är i bild verkar filmen lite bättre än den är.
Det hjälper också att hans figur redan kommer från den första filmen. Du känner honom, du vet hur han är, det finns en bekantskap.
Det andra som är bra är det jag nämnde tidigare: den är underhållande och, emellanåt, rolig.
Den har jakter, slagsmål, mysterier, mörka miljöer och en handling så överdriven att den ibland gränsar till det oavsiktligt roliga.
Och det kan, beroende på dag, vara skäl nog att trycka på play.
Det sämsta med Crimson Rivers 2
Ett av problemen är bytet av Jean Renos partner.
I den första filmen Vincent Cassel spelade Max Kerkerian. Här återvänder inte den figuren, och i stället dyker Reda upp, spelad av Benoît Magimel.
Och ja, Magimel kan vara snyggare. Han har utstrålning, passar fysiskt i rollen som yngre och mer impulsiv polis, men han har betydligt mindre karisma än Cassel. Och det märks väldigt mycket.
Problemet är inte bara att skådespelaren har mindre närvaro, utan att duon tappar sin elektricitet. Reno och Cassel hade en mer intressant spänning, en energiskillnad som gjorde att filmen andades bättre. I den här andra delen känns relationen mellan Niemans och Reda plattare.
Å andra sidan är den mindre ambitiös än originalet.
Den första hade mer atmosfär, mer personlighet. Den här andra är mer absurd och enklare. Allt är mindre omsorgsfullt.
Den har stunder som kan underhålla, men den saknar originalets ambition. Och när handlingen försöker verka viktig syns kulisserna alldeles för tydligt.
Det finns en sista punkt som inte kan skyllas på själva verket, men som påverkade min upplevelse av att se den.
Kopian jag såg på Amazon Prime hade mycket låg bildkvalitet. Jag vet inte om den var i 720p eller rentav 480p, men den såg överraskande dålig ut.
Och i en film av den här typen, med mörka scener och mycket action, märks det ganska mycket.
Om den redan tidigare kändes som en videobutiksfilm förstärkte bildkvaliteten den känslan.
Jag vet inte om det är likadant på alla enheter eller versioner, men min upplevelse var ganska dålig.
Omdöme
Crimson Rivers 2 går att se om du är nyfiken, om du gillar Jean Reno eller om du vill komplettera de två filmerna. Men som uppföljare till originalet sänker den tydligt nivån.
Den har en väldigt Dan Brown-aktig religiös handling, intressanta actionscener och framför allt ninjamunkar som gör parkour. Det är skäl nog att se den en dag utan särskilt höga förväntningar. På riktigt.
Jean Reno är bra, men det räcker inte för att lyfta en film som inte är en total katastrof, eftersom den ändå går att se, men också glöms ganska snabbt.
Och när jag såg om första delen av The Crimson Rivers inför recensionen mindes jag nästan allt. Den här, som jag också såg på sin tid, mindes jag inte ens om Jean Reno var med i. Med det tror jag att du får en väldigt tydlig bild av vad som väntar.
Fakta om Crimson Rivers 2
| Fält | Data |
| Titel | Crimson Rivers 2: Angels of the Apocalypse |
| Originaltitel | Les Rivières pourpres 2 : Les Anges de l'apocalypse |
| År | 2004 |
| Längd | Cirka 100 minuter |
| Regissör | Olivier Dahan |
| Manus | Luc Besson |
| Huvudrollsinnehavare | Jean Reno, Benoît Magimel, Christopher Lee, Camille Natta, Johnny Hallyday |
| Genre | Thriller, action, mysterium |
| Land | Frankrike / europeisk samproduktion |
| Tillgänglig på | Amazon Prime Video, beroende på tillgänglighet |
| Betyg | 2/5 |
Betyg
För vem är den
✔️ För Jean Reno-fans.✔️ För den som vill se klart båda filmerna.
✔️ För den som gillar en Dan Brown-liknande handling (men sämre).
✔️ För den som vill se munkar göra parkour, vilket inte heller händer varje dag.
För vem är den inte
❌ För den som förväntar sig något i nivå med originalet.❌ För den som inte står ut med Dan Brown-liknande intriger eller behöver att berättelsen har viss logik.
❌ För den som tänker se den på Prime Video (usel bildkvalitet).
Vanliga frågor
Är Crimson Rivers 2 sämre än den första?
Ja. Den har mindre atmosfär, mindre ambition och en svagare huvudduo än originalfilmen.
Är Vincent Cassel med i Crimson Rivers 2?
Nej. Vincent Cassel återvänder inte som Max Kerkerian. I den här uppföljaren är Jean Renos nya partner Reda, spelad av Benoît Magimel.
Vem spelar bredvid Jean Reno i Crimson Rivers 2?
Pierre Niemans partner är Reda, spelad av Benoît Magimel.
Finns Crimson Rivers 2 på Amazon Prime Video?
Den verkar finnas på Amazon Prime Video beroende på tillgänglighet, även om bildkvaliteten på kopian jag såg var ganska låg.
Är Crimson Rivers 2 värd att se?
Bara om du vill komplettera sagan, om du gillar Jean Reno eller om du är sugen på ganska absurda religiösa thrillers. Som uppföljare till den första tappar den mycket i nivå.
Lämna ett svar